Vår älskade bebis

Var hos vår vanliga barnmorska idag på vanlig rutinkontroll.
Vi mätte livmodern till 28 cm denna gången, vilket betyder +1 cm och fortfarande lite för litet.
Men hon sa att det viktiga var inte hur stor livmodern är, utan vad som sker på ultraljudet nästa vecka.
Vi lyssnade på bebisens hjärtljud och det lät bra, det låg på 145 och steg ibland till 150, vilket var normalt.
Hon kände också på hur Lillbus låg, och h*n låg med huvudet nere (vilket vi fick reda på, på första TUL)
Lillbus hade nästan redan fixerat sig men hon kunde ändå flytta lite på huvudet.
Vi valde även BVC till vår lilla bebis.
Vi bokade ett nytt besök om två veckor, så då får vi se om vi kommer då eller vad som hänt.

Magen v 33

Magen v 33

Andra tillväxt-ultraljudet men denna gången i Växjö hos en överläkare, om jag minns rätt.
Vi tog med oss min mamma som stöd.
Ultraljudet gick bra, även vid detta tillfället mätte doktorn magen, lårbenet, fostervattnet, huvudet.
Allting såg bra ut även nu.
Hon kunde inte mäta vätskan i njurarna till riktigt lika mycket som hon i Ljungby, 0,4 på den ena och 0,6 på den andra. Så vi behövde inte oroa oss om det.
Men hon tyckte att bebisen var väldigt liten, hennes uppskattade vikt på Lillbus var 1640 g vilket är -27,6% av vad h*n borde väga.
Vi fick därför en ny tid om två veckor, 7/6, för att göra ett till TUL för att se om bebisen växt något.
Det kan vara något fel på min moderkaka som gör att bebisen inte får tillräckligt mycket näring.
Om bebisen inte växt till 7e juni så kan det bli aktuellt med en igångsättning.

Efter besöket hos barnmorskan den 16/5 blev vi kallade till ett tillväxtultraljud.
De mätte huvud, mage, lårben och kollade så att hjärtat slog som det skulle och allting såg fint ut.
Sedan skulle hon mäta njurarna och då märkte hon att det fanns vätska i dem båda.
Bebisen hade 0,7 millimeter i båda njurarna och farligt blev det först över 0,9 millimeter.
Hon mätte därför också hur stora njurarna var förhållandevis till fem ryggkotor,
njurarna fick nämligen inte vara större och de var dom inte heller.
Vikten på Lillbus uppskattades till ungefär 1550 g,
vilket var litet jämfört med vilken vecka jag var i. Vikten skulle ligga runt 2000 g.
Men hon sa att det inte var något att oroa sig över,
men trots det ville hon skicka mig till en doktor i Växjö för att kolla upp det en extra gång.

Två ultraljud, krångel med datorn och två timmar senare fick jag äntligen åka hem.

Magen v 32

Var på besök hos barnmorskan för att kolla om SF-måttet hade vuxit sig något.
Vi lyssnade först på hjärtat och vi blir lika glada varje gång.
Tittar alltid T i ögonen när vi lyssnar på hjärtljuden och inser hur lyckligt lottad jag är.
Att jag bär på hans barn, att vi gör det här tillsammans, han stöttar och pratar med mig,
han finns alltid där, att han lyssnar, att han alltid följer med på kontrollerna, att han är min. Bara min.

Tyvärr hade inte SF-måttet ändrat sig något utan låg kvar på samma mått.
M, vår barnmorska, kallade in en annan barnmorska för att hon också skulle få mäta.
Även hon fick det till samma mått.
Känslan när dom berättade det, hjälplösheten och oron sköljde över mig som en våg.
Alla har sagt att jag inte ska oroa mig (och säger det fortfarande).
De bokade in oss på ett tillväxt-ultraljud på måndag 21/5.
Då mäter de bebisen och får en mer exakt vikt på Lillbus och antagligen får veta mer.


Nu vet jag inte riktigt vad som händer,
mer än att jag önskar av hela mitt hjärta att allt är okej med vår bebis.
Jag känner ju h*n sparkar och röra på sig precis som vanligt,
men jag oroar mig trots det.

Jag önskar så att du mår bra därinne, Lillbus!

Jag har aldrig träffat henne, vet inte ens hur hon ser ut.
Jag vet bara att hon ville ge Lillbus, T och mig dessa tre kassar.
Det är så vackert med fina människor.

Magen 14/5 -2012
v 32

http://www.blimamma.se/gravid-vecka-32.html

Inne i magen lever Lillbus minst sagt. Det är cirkus därinne varje dag.
Helst när jag ska sova eller vila.

Det låter ju jävligt läskigt med "särskilt om bebisen fastnar med en fot mellan revbenen"
Det tror jag inte att jag har känt av, men i revbenen sparkar den lite titt som tätt :)

Var hos barnmorskan den 10/5 och tog blodprov. (det är dom gångerna jag önskar att jag inte var gravid)
Mitt blodvärde hade sänkts något men jag skulle bara fortsätta äta mina järntabletter,
så det var ingen förändring som behövdes göras.

Vi lyssnade på Lillbus hjärta och det lät helt perfekt,
som vanligt var h*n vild och det var svårt att hitta hjärtljuden.
Dock hade min livmoder inte vuxit, eller hur man säger,
vår barnmorska trodde att det kunde bero på att det var en annan barnmorska som mätte förra gången.
Därför bokades vi in till ett nytt besök om en vecka för att se om det bara var en felmätning.

Annars såg allting bra ut och hon sa att vi inte behövde oroa oss, utan att det kan vara vanligt.

http://www.blimamma.se/gravid-vecka-31.html

Jag har till och från lite ont i ryggen, men mest då jag suttit eller legat ner för länge.
Det är inte speciellt jobbigt, utan jag behöver bara "mjukas" upp lite, sen är det normalt igen.

Halsbränna har jag haft mer eller mindre under hela tiden.
Den receptfria medicinen jag blev tipsad om av min barnmorska var så äcklig att jag bara kunde svälja en klunk.
Så jag har fått gå tillbaka till Novalucol ändå.

Magen 6/5-2012
v 30