Vår älskade bebis

Philips Avent - Nappflaska i glas, kommer bli perfekt nu under denna g ravidtet då jag önskar bort all plast i mina barns närhet

Bambino - Puré Pot, jättesmart burk att ha med utan spill, Dock minus att den är i plast.

Neutral - Sköljmedel och tvättmedel. Utvecklad för känslig hud, inga färgämnen och ingen parfym.

Natural Cycles - Använde detta innan jag blev gravid och tänker använda även efter =) Följer fertilitetet på ett helt naturligt sätt.

Folksam - Ett barnkit med allt som kan behövas på en liten resa. PErfekt att ha i väskan.

LOPPImagasin - Caludia Galli berättar om mammalivet, restips och tävlingar

Hur reagerade dina vänner på att du var gravid?
Dom blev glada. Speciellt M och F, kommer alltid vara dom tacksamma för allt stöd de ger mig!

Hur reagerade dina föräldrar/familj?
Dom blev chockade, men glada hoppas jag.

Hur reagerade T's familj?
Dom blev också glada, väldigt glada. Jag är så lycklig över både min familj och T's familj, stödet, hjälpen och ALLT som de gör för oss, det är guldvärt.

Vi längtar efter dig, Lillbus!

Min/vår fina skötväska!
T är superglad över att den är rosa med blommor på (;

Hur långt inne i graviditeten var du när du fick reda på det?
11 veckor, hehe ooops

Hur fick du reda på det?
Jag mådde illa utav bara tusan, T tjatade om att jag skulle testa mig.
Jag vägrade. Gjorde det till slut och så fick jag reda på det!

Hur reagerade T?
Jag gjorde det tidigt en morgon när T sov.
När jag såg att det var positivt gick jag in till sängen.
La själva beskrivningen och testet jämte och väckte honom och sa "TITTA!"
Han svarade typ "Men vad håller du på med? VAD?"
Så sa jag titta igen, han läste beskrivningen.
Sen låg vi bara och log, skrattade och kramades. Mysigt.

Hur mår/mådde du under graviditeten?
Mestadels bra faktiskt. Den första månaden gick jag runt och mådde illa och vägrade ta ett test.
Tänkte att är jag inte gravid så är det något annat fel på mig.
Sen har jag haft den förbannade halsbrännan, då jag vissa gånger önskat att jag aldrig skulle blivit gravid. Och tröttheten, den galna, sjuka och eländiga tröttheten.
MEN, sen tänker jag på alla som har foglossning, är sängliggandes, som spytt och alla andra möjliga grejer som förhindrar dom att leva "normala" liv.
Jag kan ju fortfarande sitta med benen uppe i soffan och har inga problem med svullnader eller så,
så överlag har jag mått sjukt bra.

Hur kände du när du fick reda på att du var gravid?
Jag blev sjukt glad. Sen visste jag inte vad jag skulle göra.
Sen tänkte jag "Vafan har vi gjort?"
Men efter det har jag/vi aldrig tvivlat. Aldrig.
Lillbus är redan nu vårt liv och kommer att vara tills h*n inte vill mer.

Jag har aldrig träffat henne, vet inte ens hur hon ser ut.
Jag vet bara att hon ville ge Lillbus, T och mig dessa tre kassar.
Det är så vackert med fina människor.

http://www.blimamma.se/gravid-vecka-32.html

Inne i magen lever Lillbus minst sagt. Det är cirkus därinne varje dag.
Helst när jag ska sova eller vila.

Det låter ju jävligt läskigt med "särskilt om bebisen fastnar med en fot mellan revbenen"
Det tror jag inte att jag har känt av, men i revbenen sparkar den lite titt som tätt :)

http://www.blimamma.se/gravid-vecka-31.html

Jag har till och från lite ont i ryggen, men mest då jag suttit eller legat ner för länge.
Det är inte speciellt jobbigt, utan jag behöver bara "mjukas" upp lite, sen är det normalt igen.

Halsbränna har jag haft mer eller mindre under hela tiden.
Den receptfria medicinen jag blev tipsad om av min barnmorska var så äcklig att jag bara kunde svälja en klunk.
Så jag har fått gå tillbaka till Novalucol ändå.

Det känns minst sagt som att jag varit gravid i en evighet,
men det gör mig inte speciellt mycket.

Jag känner mig faktiskt inte så osmidig trots allt.
Det enda jag kan tycka är lite jobbigt är att böja sig framåt,
då magen är i vägen, typ som när jag ska ta på mig skorna.
Även när jag sitter i soffan, för då sparkar alltid Lillbus mig i revbenen,
ännu gör det inte ont, men det känns obehagligt som tusan.

Det är ju helt galet egentligen,
det känns som jag varit gravid hela livet,
men trots det är det bara 10 veckor kvar,
det är ju ingenting!

Jag känner minst sagt Lillbus sparkar och rörelser, men det gör inte ont. Ännu.
Det är mysigt, dock lite jobbigt när jag ska sova, men vad gör det egentligen? :)
Huvudsaken är att vår bebis mår bra där inne.
T pussar, pratar och känner på magen dagligen och han är så fin.
Han kommer att bli världens finaste pappa, min älskade, älskade T.

Här är vårt fina skötbord som N har fixat till oss med överdraget som vi fått av mamma (: