Vår älskade bebis

Var hos barnmorskan på vanligt rutinbesök.
Fick ta blodprov, urinprov och blodtryck och allting såg bra ut.
Vi pratade om förlossningen, om jag hade några önskningar och hur jag ville ha det.
Men hur ska jag kunna veta?
Min önskan är att jag vill klara mig så länge som möjligt utan något, sen får jag se.
Vi mätte SF-måttet som nu är uppe på 30 cm, vilket var mycket bra.
Bebisens hjärtljud låg idag på 140.
Men bebisen låg fortfarande med huvudet uppåt och rumpan nedåt.
Vi fick gå och göra ett ultraljud för att vara "150 % säker" som vår barnmorska sa.
Och mycket riktigt så stämde det.
Då fick vi en tid bokad i Växjö på onsdag 20/6 för vändningsförsök, som skrämmer livet ur mig.
Det var också sista gången tillsammans med vår barnmorska eftersom hon ska vara mammaledig.
Hon önskade oss lycka till.
Vi kommer att sakna henne. Hon har verkligen varit bäst.

Idag var vi på besök på förlossningen. Det var vi och typ...hur många par till.
Vi fick se på hur förlossningsrummen ser ut, vad de har att erbjuda och hur det funkade på rummen.
Det var allt från värmelampa, lustgas till CTG-maskin, gå-stol och vad sängarna hade för funktioner.
Sen visade dem vad man skulle göra när man kom dit och vilken väg man skulle gå.
Efter det satt vi i en föreläsningssal och fick mer djupgående information om hur det fungera på förlossningen i Växjö, vad som finns och hur de tar hand om familjerna, vad som händer efter förlossningen och olika tester och prover som de gör på bebisen.
Det var också information om neonatalavdelningen som finns på sjukhuset.
Efter 2,5 timme fick vi åka hem.

Var på ännu ett TUL i Växjö.
Lillbus hade växt ca 300 g på de två veckorna sen vi sist var där.
Det är för lite, men Lillbus följer sin egna kurva och då är det inga problem.
Dock hade h*n vänt sig med rumpan nedåt, vilket inte är bra.
Har Lillbus inte vänt sig innan vi ska till barnmorskan den 13/6 så måste vi boka tid för vändningsförsök.
Efter tio minuter i Växjö så fick vi åka hem, nöjda över att vår Lillbus hade växt <3

Var hos vår vanliga barnmorska idag på vanlig rutinkontroll.
Vi mätte livmodern till 28 cm denna gången, vilket betyder +1 cm och fortfarande lite för litet.
Men hon sa att det viktiga var inte hur stor livmodern är, utan vad som sker på ultraljudet nästa vecka.
Vi lyssnade på bebisens hjärtljud och det lät bra, det låg på 145 och steg ibland till 150, vilket var normalt.
Hon kände också på hur Lillbus låg, och h*n låg med huvudet nere (vilket vi fick reda på, på första TUL)
Lillbus hade nästan redan fixerat sig men hon kunde ändå flytta lite på huvudet.
Vi valde även BVC till vår lilla bebis.
Vi bokade ett nytt besök om två veckor, så då får vi se om vi kommer då eller vad som hänt.

Andra tillväxt-ultraljudet men denna gången i Växjö hos en överläkare, om jag minns rätt.
Vi tog med oss min mamma som stöd.
Ultraljudet gick bra, även vid detta tillfället mätte doktorn magen, lårbenet, fostervattnet, huvudet.
Allting såg bra ut även nu.
Hon kunde inte mäta vätskan i njurarna till riktigt lika mycket som hon i Ljungby, 0,4 på den ena och 0,6 på den andra. Så vi behövde inte oroa oss om det.
Men hon tyckte att bebisen var väldigt liten, hennes uppskattade vikt på Lillbus var 1640 g vilket är -27,6% av vad h*n borde väga.
Vi fick därför en ny tid om två veckor, 7/6, för att göra ett till TUL för att se om bebisen växt något.
Det kan vara något fel på min moderkaka som gör att bebisen inte får tillräckligt mycket näring.
Om bebisen inte växt till 7e juni så kan det bli aktuellt med en igångsättning.

Efter besöket hos barnmorskan den 16/5 blev vi kallade till ett tillväxtultraljud.
De mätte huvud, mage, lårben och kollade så att hjärtat slog som det skulle och allting såg fint ut.
Sedan skulle hon mäta njurarna och då märkte hon att det fanns vätska i dem båda.
Bebisen hade 0,7 millimeter i båda njurarna och farligt blev det först över 0,9 millimeter.
Hon mätte därför också hur stora njurarna var förhållandevis till fem ryggkotor,
njurarna fick nämligen inte vara större och de var dom inte heller.
Vikten på Lillbus uppskattades till ungefär 1550 g,
vilket var litet jämfört med vilken vecka jag var i. Vikten skulle ligga runt 2000 g.
Men hon sa att det inte var något att oroa sig över,
men trots det ville hon skicka mig till en doktor i Växjö för att kolla upp det en extra gång.

Två ultraljud, krångel med datorn och två timmar senare fick jag äntligen åka hem.

Var på besök hos barnmorskan för att kolla om SF-måttet hade vuxit sig något.
Vi lyssnade först på hjärtat och vi blir lika glada varje gång.
Tittar alltid T i ögonen när vi lyssnar på hjärtljuden och inser hur lyckligt lottad jag är.
Att jag bär på hans barn, att vi gör det här tillsammans, han stöttar och pratar med mig,
han finns alltid där, att han lyssnar, att han alltid följer med på kontrollerna, att han är min. Bara min.

Tyvärr hade inte SF-måttet ändrat sig något utan låg kvar på samma mått.
M, vår barnmorska, kallade in en annan barnmorska för att hon också skulle få mäta.
Även hon fick det till samma mått.
Känslan när dom berättade det, hjälplösheten och oron sköljde över mig som en våg.
Alla har sagt att jag inte ska oroa mig (och säger det fortfarande).
De bokade in oss på ett tillväxt-ultraljud på måndag 21/5.
Då mäter de bebisen och får en mer exakt vikt på Lillbus och antagligen får veta mer.


Nu vet jag inte riktigt vad som händer,
mer än att jag önskar av hela mitt hjärta att allt är okej med vår bebis.
Jag känner ju h*n sparkar och röra på sig precis som vanligt,
men jag oroar mig trots det.

Jag önskar så att du mår bra därinne, Lillbus!

Var hos barnmorskan den 10/5 och tog blodprov. (det är dom gångerna jag önskar att jag inte var gravid)
Mitt blodvärde hade sänkts något men jag skulle bara fortsätta äta mina järntabletter,
så det var ingen förändring som behövdes göras.

Vi lyssnade på Lillbus hjärta och det lät helt perfekt,
som vanligt var h*n vild och det var svårt att hitta hjärtljuden.
Dock hade min livmoder inte vuxit, eller hur man säger,
vår barnmorska trodde att det kunde bero på att det var en annan barnmorska som mätte förra gången.
Därför bokades vi in till ett nytt besök om en vecka för att se om det bara var en felmätning.

Annars såg allting bra ut och hon sa att vi inte behövde oroa oss, utan att det kan vara vanligt.

Idag var vi på sista föräldragruppen.
Vi pratade ännu mer om förlossningen och tiden därefter när man kommit hem.
Om praktiska saker som kan vara bra att veta, samt om amning och vad som sker ifall något skulle hända mig eller Lillbus.

Om två veckor ska vi åka till Växjö lasarett och kolla hur det går till på förlossningen
och samma vecka ska vi tillbaka till barnmorskan.
Det börjar närma sig och tiden går så fort.
Nästa vecka är det bara 10 veckor kvar, galet.

Var på vår första föräldragrupp idag.
Det var vi och tre par till och inte helt förvånansvärt så var vi yngst.
Vi pratade och diskuterade om olika smärtstillande och diverse man kan ta under förlossningen,
hur man ska andas, hur pappan till bebisen kan hjälpa till på olika sätt, om man ska välja Växjö eller Värnamo att föda med mera.

På ett sånt ställe ser man i verkligheten hur stor skillnad det kan vara på gravidmagarna.
Det var en kvinna som skulle föda i slutet på juni som var större än en kvinna som skulle föda i slutet på maj.
Det är så galet individuellt att man knappt kan förstå det.
Jag hade självklart minsta magen, men det gör inte speciellt mycket med tanke på att jag känner Lillbus sparka, röra på sig och busa därinne och allting ser bra ut hos barnmorskan. <3

Var hos barnmorskan och pratade om amning, men det sas inte speciellt mycket.
Vi fick en broschyr som vi skulle läsa igenom och sen var det inte så mycket med det.

Pratade även lite om min halsbränna.
Det är lite tröttsamt att behöva äta typ 3-4 Novalucol varje dag.
Så nu vet jag vilken jag ska äta istället så jag bara behöver ta en.

Livmoderns mått var bra och även bebisens hjärtljud.
Lillbus sparkade mitt på "avlyssnaren" så det störde, det kändes häftigt.
Tänk att det finns ett litet frö i min mage :)

Idag har vi varit hos barnmorskan.
Fick ta blodprov. Det förbannade jävla provet.
Allting såg jättebra ut, fina värden och så vidare.
Dock hade jag lite för lite järn, fast det visste jag nästan redan.
Så nu får jag börja äta järntabletter.
Hon mätte även livmodern och den var i normal storlek också.

Vi fick också höra busfröets hjärtljud. Och jag, jag fick höra hjärtljuden samtidigt som jag kände hur bebisen sparkade. Den känslan går inte att förklara.

Fick även reda på att vår barnmorska M också är gravid och ska föda två veckor efter mig. Kul!

Om fyra veckor ska vi tillbaka, då ska vi prata om amning bland annat. Det börjar närma sig nu!