Vår älskade bebis

Tyckte den andra texten och bilden jag tog var lite dålig,
så denna veckan tar jag en text från en bok jag har här hemma.

Du
Du bör ha gått upp mellan 5 och 7 kg.
Din livmoder mäter någonstans mellan 21 och 24 centimeter från pubisbenet.
Det syns ordentligt att du väntar barn och då brukar det komma kommentarer från omgivningen. Ibland kan man få kommentarer som: "Oj, vad du är stor!" eller, "Har du inte en ovanligt liten mage?" Stor eller liten - känner du oro så tala med din barnmorska. Alla är olika!
Många kvinnor klagar över att de måste kissa ofta. Urinblåsan ligger ovanpå livmodern och inkilad under blygdbenet. När livmodern växer trycker den mot blåsan och du blir oftare kissnödig.
I denna period kan vissa gravida drabbas av graviditetsdiabetes. Det kan man upptäcka genom att det är för mycket socker i det urinprov du lämnar vid dina besök hos MVC.


5 kg viktuppgång och livmodern är som sagt 22 cm.
Än kan man ju inte se att jag är gravid om man inte vet om det,
men vet man om det så syns det. Tror jag.

Jag behöver kissa ofta. Det känns som att det är det enda jag gör under mina vakna tid. Haha.
Angående graviditetsdiabetes så vet jag inte, har inte fått lämna urinprov ännu, men ska göra det första gången om fyra veckor.

http://www.blimamma.se/gravid-vecka-23.html

Livmodern mätte 22 centimeter idag 15/3 och om det var 3 cm ovanför naveln eller ej,
det kommer jag inte ihåg.
Idag vägde jag mig och jag har gått upp fem kilo.
Sammandragningar har jag inte känt av någonting faktiskt.

Här är det fullt upp med att bygga ihop fröets säng.
Mi och Lily vill också vara med!Färdig!Tack till N för Barbapappa <3Såhär ser gavlarna ut på sängen, med varsitt hjärta, T's hjärta och mitt hjärta.

Tack till E för hjälpen och bilderna! <3

Text och bild lånad från http://www.blimamma.se/gravid-vecka-22.html

Denna gången känns det faktiskt mycket skönare att skriva och jämföra lite.

Ännu kan jag ju inte visa magen, men så fort jag kan, gör jag det!
Magen är inget som helst hinder än så länge, jag kan böja mig och sitta hur jag vill utan problem.

Illamående hade jag i början av graviditeten under cirka 3-4 veckor. Konstant.
Det var döden. Men det gick ju över redan i december, så det har ju varit borta ett tag!

Angående blodbrist har jag ingen aning om,
ska ju till barnmorskan nästa vecka så då ska det tas blodprover och kollas upp.

Oron jag hade kring huruvida min mage inte växte ordentligt har lagt sig.
Nu har faktiskt magen växt!
Eller, den har ju växt hela tiden, men jag har ju som sagt tyckt det var lite för lite.
Men nu känner jag på mig att det är inte så farligt.
Det är ju individuellt hur magen växer. På vissa syns det ju redan i vecka 5.
En annan kvinna jag läste om fick vänta så länge som till v 26 innan magen ens hade växt lite och då kunde man fortfarande inte se att hon var gravid.

Men,
jag vill ge ett stort tack till er som har gett mig kloka ord, varit omtänksamma, hört av sig och så vidare.
Annars hade jag nog fortfarande gått runt och oroat mig!

Vet ni vad vi har gjort?

Satt ihop spjälsängen!

E och jag gjorde det sent igårkväll.
Anledning till att jag ville sätta upp den så tidigt är för att jag vill kunna hjälpa till.
Jag vill inte stå där om två-tre månader och bara titta på hur andra fixar allting till vår bebis.
Jag vill ta vara på den här tiden innan.
Jag vill längta, drömma mig bort och längta lite till.

Bilder kommer, så fort jag hittar sladden som sagt...

Bild tagen från http://www.minbebis.com/gravid_vecka_20.html

Detta är alltså magar i vecka 20.
Min mage är ... typ obefintlig jämfört med dessa.
Inte ens så stor som bild nummer fyra.
Känner mig lite orolig. Fast det kanske jag inte behöver vara.
Jag hoppas att den kommer växa nu, jag vill verkligen det.

Vill lägga in bilder som jag har, men hittar inte sladden till datorn så jag kan föra över från våra mobiler.
Det kommer så fort jag bara kan!

Bild och text lånad från http://www.blimamma.se/gravid-vecka-21.html

Vi fortsätter med vecka 21!

Det syns, som sagt, inte på mig att jag har en liten bebis i min mage.
Jag hade för en vecka sedan gått upp 2 kg och har sedan dess inte vägt mig,
vi har ingen våg här hemma, så vägningen får bli på MVC eller i simhallen nästa gång!
Jag känner inte av ökad aptit, har alltid haft god aptit och äter både mer och gärna. Haha
Har inte heller något begär efter någon sorts mat, blir sugen då och då på lite olika saker,
men sån har jag alltid varit.

Känns lite jobbigt att skriva om det här, för ingenting stämmer överens med mig.
Men ska till barnmorskan om två veckor, så då får vi se om allt står rätt till.
Jag vet också att om jag blir orolig kan allt bara förvärras.
Men jag försöker tänka postitivt. Tur jag har T vid min sida!

Har de senaste dagarna börjat känna av foglossning.
Jag har så satans ont att jag känner mig som en 13 åring med växtvärk i kombination med träningsvärk och lam. Typ.
Så. Jävla. Ont.

Har läst lite om det och det innebär att bäckenet ska bli rörligare och att det kan drabba vilken gravid kvinna som helst. Pratade med mamma och hon hade inte haft foglossning under någon av de tre graviditeterna, tur för henne!
Tråkigt bara att det drabbade mig ;)


Idag har jag haft så galet ont att jag bara kunnat röra mig försiktigt, försiktigt för att inte få ännu ondare.
Hoppas det går över snart,
om inte annat så gör det nog inte så mycket, det kommer att vara värt det!

Har sedan igår känt vår bebis första sparkar i magen.
Det känns så lite, men ändå så mycket.
Att det lilla fjunet i min mage kan få oss att känna oss så lyckliga är oförklarligt.
Den rör sig där inne mest hela tiden och det känns så himla, himla härligt!

Mamma och pappa vill träffa dig, väx, väx, väx lilla bebis :)

Text och bild lånad från http://www.blimamma.se/kategori/graviditeten-vecka-for-vecka

F ville att jag skulle berätta hur det är för mig inför varje vecka,
jämfört med vad som står (:

Min midja är som den alltid varit, dock är höfterna bredare känns det som.
Byxorna sitter tajtare än innan, men jag får fortfarande på mig dom ;)
Jag kan fortfarande äta lika mycket som förut, är inte drabbad av förstoppning,
men andfådd blir jag, men jag tror mest det beror på dålig kondition. Haha
Min navel ser också ännu ut som den alltid gjort och inte heller några bristningar (tack och lov)
Magen syns inte nått speciellt, dock syns det ju liiiiiite,
men mest för dom som sett min mage regelbundet innan, för jag är ju långt ifrån tjock.

En fråga, som jag har fått väldigt många gånger är "Var det planerat att skaffa barn?".
Jag kan inte säga annat än att jag hatar den frågan. Hatar.
Vad spelar det för roll egentligen? Det är ju VÅR bebis, inte er. Blir ni lyckligare/olyckligare av att veta svaret?
Och om jag svarar att bebisen inte var planerad, blir h*n ett misstag då?
Och om jag svarar att den var planerad, så kommer följdfrågorna "Men hur länge har ni varit tillsammans?", "Hur länge har ni tänkt på det?", "Varför barn så tidigt?", "Ni måste ju leva livet, ni är unga!"
Jag vet ju exakt vad jag har för svar på frågan, så det är ju inte så att jag står svarslös.
Men ALLA har frågat och varje gång jag får den så vill jag bara skrika. Hatar frågan.
Det är ju inte så att ni inte får fråga, för det får ni, självklart. Det är bara det att är det verkligen så väsentligt att veta om bebisen var planerad eller ej?
Huvudsaken är ju att T och jag är lyckliga upp över öronen att vi ska få barn tillsammans.

Och vår bebis är mer än välkommen till oss här.
Så nu får du allt växa upp, din lilla bebis!

Har några som frågat om vi vill ta reda på kön (N bland annat, hihi)
Och svaret är vi väldigt enade om, och det är nej.
Vi vill att det ska bli en överraskning. För oss spelar det absolut ingen roll om det ären kille eller en tjej, bara barnet är friskt, det är allt vi önskar oss!
Man kan ju tycka att det skulle vara så mycket enklare om man vet, men varför det egentligen.
Vi köper ju precis det vi vill.
Skötbord, säng, barnvagn med mera, vill jag ändå inte ha i de klassiska "tjejfärgerna" eller "killfärgerna".
Jag vill ha neutralt, svart eller vitt typ. Det räcker för mig.
Kläder är dock rätt svårt att hitta faktiskt. Men vad spelar det för roll, om det blir en kille kan han få använda gult/rött osv och blir det en tjej kan hon få använda blått/grönt osv. Det handlar inte om färgen på kläderna, det handlar om hur min bebis mår, det är det allra viktigaste :)

Det var den 24e november vi fick reda på att vi skulle bli föräldrar.
Vilken lycka det var. Att veta att T skulle bli far till mitt barn.
Vackra, fina T ska bli pappa och jag, jag ska bli mamma.
Härliga känsla.